Inatt hade jag en spännande dröm, där jag var en mästare i Kung-Fu. Jag satte onda ninjas och samurajer ur spel, med blixtsnabba rörelser och glödande blick. Efter att slagit ut dem en efter en, så blev jag för förförd av en översocial geisha. Hon var som en duracellkanin på permission!  Jag vaknade upp ur drömmen, svettig och i en hög av fjädrar, efter en spräckt dunkudde. Vad hade hänt egentligen? 
Med stadiga kliv bestämde jag mig för att hitta en kurs här i Karlstad, där jag kunde lära mig Kung-Fu.  Efter lite traskande fann jag klubben Shor, Shorin, Shorinji, Shorinjikempo! Där fick jag dock ett meddelande av deras Kung-Fukung "Anders", som berättade att det precis var avslutning för terminen och jag var välkommen åter. Äsch, jag har inget att stressa med. En diamant som mig, slipad av tidens tand, till perfektion, skyndar långsamt, som en ninja!

Idag har jag varit lite wild & crazy. Jag har slagit på stort och gjort en investering för framtiden med ytterst vag precision. Det blev en trisslott, köpt inne på Smått & Gott (Mitticity). Hur svårt kan det vara att vinna? Mestadels av tiden idag har jag spenderat till att planera vad jag ska göra med storvinsten. Hittills jag lyckats klurat framföljande: 

• Köpa en ny uppsättning av min gula favoritjacka. Modell - Gult är inte fult.
• Skaffa ett eget VIP-bord på Harrys, med tillbehörande fläkt och ledstång.
• Köpa ett hus intill Christer Sjögren, med full insikt. Jag är säker på att han håller på med något lurt. Varför skulle han annars alltid ha ett sådant flin?
• En "stående" kontaktannons i Värmlands Folkblad.
• Utveckla mig med fler hos ABF, Medborgarskolan och Folkuniversitetet.  Kroki verkar intressant.

Det är en början. Kvinnor gillar ju män med pengar, makt och uniform. Det hade ju varit roligt att nå upp till den standarden, så
att man slipper vara osynlig, som en superhjälte som inte finns.

Det roligaste med att köpa lotter, är drömmandet. Därför ska jag vänta ett bra tag innan jag skrapar fram min vinst.

Just nu känns det som att sommaren är här för att stanna, för alltid. Idag tänkte åka till Skutberget för ett svalkande dopp i stora pôlen, men den slående värmen gjorde mig orkeslös. Istället var jag med mig själv och mina tankar, så det har varit fullt hus. Jag låg och svettades i min gamla skinnsoffa och fantiserade om min blivande käresta. Vad heter hon? Kanske är det Viola, Berit, Tina eller Esmeralda? Jag kom efter någon timma på mig själv att namnet inte är dretviktigt. Har jag blivit en "sådandär" som dömer boken efter omslaget, eller videofilmen efter titeln? Det tror jag inte, men i vilket fall vill man ha en ingrediens att bygga fantasin med. Jag kände att det pirrade i kroppen, men det var bara en nerv som låg i kläm. Kärleksnerven!
Jag kom att tänka på en dikt av Pär Lagerkvist, som jag tycker är otroligt känslosam. Inte ens P.P från Molkom är i närheten av den nivån, trots fem-sex starka.

Hälsn.

Bernt-Alfred, den store romantikern.

_____________________________

"Som ett blommande mandelträd
är hon som jag har kär.
Sjung du vind, sjung sakta för mig
om hur ljuvlig hon är.

Som ett blommande mandelträd,
så späd, så ljus och skär.
Bara du, ömmaste morgonvind,
vet hur ljuvlig hon är.

Som ett blommande mandelträd
är hon som jag har kär.
När det nu mörknar så tungt omkring mig,
kan hon väl leva här?"

Pär Lagerkvist

Internättandet har fått mig att öppna upp mina ögon för nya människor och stilar. Jag tjattrade med en ungdom igår som kallade sig för "flesh ripper of death". Han berättade för mig att han var en så kallad "Gottare". För mig, så trodde jag att det var ett annat ord för livsnjutare, men det visade sig ganska snart att det var mer tvärtom.
 Som jag förstår det, så är Gottare en väldans modern form av raggare. Istället för att hämta inspiration från amerikanska rock'n'roll-kulturen, så tar man den från punken och blandar in lite klassiskt begravningsmode (från den avlidne och de sörjande). En del av min personliga utveckling är att undvika påsadlandet av fördomar. Med lite hjälp på traven blev jag utsmyckad själv till en Gottare och jag tycker att jag ser riktigt spännande ut. Kanske inte en stil som jag skulle använda för ofta, eftersom det är dyrt med smink och att musiken inte riktigt är utformad för mina trumhinnor. Bortsett från det, är jag nog en Gottare. Nu blir det att besöka GodisMix på Våxnäs.
Håll till godo med bilden nedan.

Lite mör efter helgens händelser, lade jag om rutten för min dagliga promenad. Denna gång traskade jag på till Herrhagen och gick förbi "Butiken i hörnet" för att kasta ett getöga på deras söta expediter. Jag är dock lite för snål för att köpa någon mat, men jag hade råd med att fnissa lite åt deras trottoarpratare. Den fick mig att tänka på att förändringarna i kroppen, som kommer med åldern.
 
En gammal bitter gubbe på Orrholmen berättade för mig en gång att när han var ung, var han mjuk i alla leder utom en. Nu när han är gammal är han stel i alla leder, förutom en! Jag undrar om bitterheten kommit med åldern, eller om den alltid funnits där?

Att åldras räds mig inte. Jag håller igång och går mina promenader! Man säger att hjärtat är den starkaste muskeln i kroppen. Jag brukar säga att jag kanske inte har det största och starkaste hjärtat, men det har inte krånglat på länge! Tjejer, se upp! Här kommer Karlstads fräckaste Kille!

Hälsn.

Bernt-Alfred

Midsommarafton:
Typiskt svenskt midsommarväder i sin ära. Högtiden firade jag med min gamle vän Henry. Vi tittade på regnet som föll och skröt ikapp om gamla sommarflammor. Det visade sig minsann att jag och Henry hade en haft gemensam flirt. Det var bagarens dotter Inga-Britt som var känd för sina graciöst svepande rörelser på dansgolvet (Ena benet var längre än det andra). Vi saluterade hennes minne med ett par midsommarsnapsar och blängde sedan bakom ryggen på varandra resten av dagen.
När Henry druckit snackar han så mycket skit. Nästa gång jag besöker honom, ska jag byta ut hans servetter mot toalettpapper.
Det är härligt att kunna vara sig själv i rätt sällskap!

Midsommardagen:
Mariebergsviken låg glimrande i solens nyfikna stålar. Jag fick följa med ett av mina barnbarn ut på en liten båttur. Jag bjöds på en öl och mådde som en kung i vågskvalpet. Mitt humör blev genast mycket bättre efter denna behandling. Tänk vad mycket lite sol kan göra, och annat sällskap!

Då var det dags med förberedelserna inför Midsommarafton. Generalplanen var följande: 1. Nubbe. 2. Sill. 3. Färskpotatis. 4. Jordgubbar. 5. Mer Nubbe!
Med storslagna planer bestämde jag mig för att invadera Willys på Våxnäs. Till min fasa hade fiendestyrkor redan intagit lagret av matvaror och jag stod helt plötsligt i spillrorna av ett plundrat land. Inte nog med det, General Glôpen, hade fått syn på mig. Det var en storvuxen kvinna i basker, som åt mig med blicken. Jag kände mig som om jag vore en grillad polsk korv, på väg till ett välbesökt fångläger. Innan jag låg i hennes matsmältningssystem, hann jag tänka ut två alternativa flyktvägar. Antingen kunde jag lägga mina ben på ryggen likt en ynkrygg, eller ge henne mitt telefonnummer - Jag hoppas min vän Henry är lika förlåtande som mitt samvete!

Mitt midsommarkorståg drog vidare in till systembolaget på Drottninggatan, där hela Karlstad stämt träff. Efter att klättrat igenom ett nätverk av köer, stod jag utanför, segrande med en flaska Skåne akvavit i handen. Midsommar är helt klart en tidpunkt som får oss människor att komma närmare varandra.

Ibland när jag skall imponera på en vacker varelse, kan jag svänga lite med höften. Har jag tur, då är det bara höftkulan som knakar lite. Idag när jag kom visslandes längst med gatan, fick jag se en makalöst ljuvlig kvinna och ett och två, så svängde jag till ordentligt och dra på trissor, mina glasögon flög av huvudet och ned i backen. Höftsvängen som annars är mitt paradnummer, gjorde mig blind som en fladdermus. Jag hörde kvinnan fnissa, medans hon försvann bort i min dimma. Först blev jag både ledsen och besviken, sen tändes ett positivt ljus i mig. Det kommer många en-gång-i-livet-tillfällen, så vad gör det om man missar ett?

Med lite tur i oturen lyckades jag även att hitta mina glasögon samtidigt som jag trampade på dem...  

Idag ville jag lyxa till det lite och mina apostlahästar gick på autmomatik till Pizzeria Bari på Herrhagen. Jag beställde min standardpizza som är en Vesuvio (Tomatsås, ost, och skinka). Många tycker säkert att det är en tråkig pizza, men jag utgår ifrån informatikens "Less is more". Om nu en pizza varit min drömkvinna, vilka ingredienser hade jag då valt?

• Fager 
• Fantasifull
• Ljuvligt doftande
• Intelligent
• Spänstig
• Skrattbenägen
• Allmänbildad
• Ekonomiskt oberoende
• Godhjärtad
• Diplomatisk
• Som en cirkusartist i sovrummet
• Besatt av mig

Ja! Då är frågan. Vilken bagare klarar att laga en sådan pizza? Får alla ingredienser plats på degen? Kanske om den är inbakad (läs: inbunden).  Nej! Då får det bli något enkelt, något lagom, något svensson, men också förbenat gott.






Här är en bild tagen mig och mina vänner på Pizzeria Bari. Roliga och snälla, men framför gjorde de min mage riktigt glad idag med en pizzabit. Någon dag framöver hoppas jag på att få fjärilar i den också!

Hälsn.

Bernt-Alfred

Det var lättare att träffa kvinnor förr, då man likt Romeo uppvaktade Julia från balkongen i Verona.  Eller varför inte en månskenssenerad? Eller en hyllningssång nedanför fönstret till sin hjärtans dam, ackompanjerad av en välspänd luta? 
När kvinnan i fråga tappade sin näsduk, då var det spikat och klart. Att plocka upp någons näsduk idag, betyder att man kommer ligga medvetslöst förkyld i en vecka.

Nej, att internätta är svårt. Skam den som ger sig, jag ska absorbera all kunskap jag kommer över. Jag ska vara som en törstig svamp, precis som killarna i Drottninggatans busskur, vilken dag i veckan. Dock är nog deras intresse av att finna den legendariska e-punkten ganska svalt. Bra är det, mindre konkurrens!

På grund av lördagens äventyr, blev det så att jag slumrade mig igenom dagen. Jag får ofta livliga och färgstarka drömmar "dagen efter". Två kommer jag ihåg!
 
I den första var jag en charmant superhjälte och när jag skulle röra mig bland de dödliga, använde jag mig av det fyndiga namnet Petter Myrén. Problemet var att den enda superkraften jag hade var att jag kissade syra. Det hade ingen större effekt, förutom att det gjorde väldigt ont och att tjyvarna tyckte synd om mig.
 
Sen drömde jag också att jag sprang stadsloppet som gick i lördags. Jag gled fram över marken och Kenyanen Sammy Kurui låg tätt efter mig som en skugga. Drömmen avbröts hastigt och lustigt av att det knäppte i höften som ett startskott. Jag förstod ganska snart att det handlade om en dröm, dels eftersom jag inte har några gymnastikskor och inte heller hade anmält mig loppet.

Jag behöver inte vinna någon tävling för att visa min styrka. Det gör jag på andra sätt, så som raska skogspromenader. Jag har sett huvuden vändas...

Idag hade jag planerat ett besök på den moderna nattklubben Glada Ankan. Enligt deras övertolkande vakter, så var jag för överförfriskad för att komma in. Trots ett ihärdigt försvarstal inför två åskådande medelålders singelmödrar (på gränsen till lovliga), så hade det samma effekt som när jag streakade på Skutbergets nakenbad.

Bitter som jag var, så fanns det bara ett beprövat sätt att få tillbaka min munterhet.

Idag öppnade himlen på sig och bjöd på en buffé av vatten. Jag fick ta skydd i en liten stuga. Där tänkte jag på min gamle vän Henry som hade en upplevelse i vätans tecken.

Henry:  - Konstigt... även om man varit med sig själv hela livet., så lär man sig hela tiden nya saker om sig själv", så tittade han på den stora fläcken på byxorna.

Där efter skrattade vi så mycket att vi fick bristningar runt mungiporna. Henry är helt klart roligare än regn.

Ja må ha åldern som talar emot mig, säger man. Jag sväljer det, för jag älskar hellre än att slåss.
Du ser dåligt säger någon. Jag har nästan alltid haft glasögon är mitt svar.

Jag vill motbevisa alla som säger att livet i mig redan har gett upp. Kanske skulle man ta sig i kragen
och skaffa sig ett sommarjobb, om det så är att stå i ett jordgubbsland med armarna rakt ut. 

Hälsn.

Bernt-Alfred Roman

Karlstad

Hej,

Jag har tänkte dela med mig av mig själv och mina tankar, men det är svårt med att internätta. Jag måste utbilda mig mer på Folkuniversitetet känner jag. Även om jag är nybörjare, hjälper det inte.

När kursen är klar, då kommer jag att skriva många gånger och kanske även fler.

Hälsn.

Bernt-Alfred Roman

Karlstad