Då var det dags med förberedelserna inför Midsommarafton. Generalplanen var följande: 1. Nubbe. 2. Sill. 3. Färskpotatis. 4. Jordgubbar. 5. Mer Nubbe!
Med storslagna planer bestämde jag mig för att invadera Willys på Våxnäs. Till min fasa hade fiendestyrkor redan intagit lagret av matvaror och jag stod helt plötsligt i spillrorna av ett plundrat land. Inte nog med det, General Glôpen, hade fått syn på mig. Det var en storvuxen kvinna i basker, som åt mig med blicken. Jag kände mig som om jag vore en grillad polsk korv, på väg till ett välbesökt fångläger. Innan jag låg i hennes matsmältningssystem, hann jag tänka ut två alternativa flyktvägar. Antingen kunde jag lägga mina ben på ryggen likt en ynkrygg, eller ge henne mitt telefonnummer - Jag hoppas min vän Henry är lika förlåtande som mitt samvete!

Mitt midsommarkorståg drog vidare in till systembolaget på Drottninggatan, där hela Karlstad stämt träff. Efter att klättrat igenom ett nätverk av köer, stod jag utanför, segrande med en flaska Skåne akvavit i handen. Midsommar är helt klart en tidpunkt som får oss människor att komma närmare varandra.