Oboy! Jag har varit eftertänksamt sliten i stämbanden efter sångförsöket  "Berith". Med mängder av finslipande och sångträning så ska det bli en riktig version. Närmaste tiden blir min musikaliska framtoning, nedtonad och förvisad till badrumsmiljö. Jag gillar akustiken och att ingen annan hör. Visst kan min granne Ove banka hårt i väggen. Det gör inget eftersom jag utnyttjar rytmen till att hålla takten. Ove är före detta dirigent, men med humörsvängningar som påminner mer om en irriterad och rejäl solskada. Kompetensen finns i huset brukar man så modernt säga. 

Pilsner Pelle är nu i säkra händer, sen han försvann för en vecka sedan tillsammans med en äldre kvinna, vid namn Ulla. Hon hade sitt kärleksnäste i Bellevue, där hon satte sina välvässade klor, djupt in Pelles ömma själ.
enligt honom själv, så har han gått ner 5 kg på en vecka, men vi båda vet om att det beror på ett ickeintag av ölkalorier och verbal överdrift.  Till slut lyckades han listigt fly, då Ulla i ett svagt ögonblick letade efter en (av Pelle) gömd laddning av papiljotter. Nu är jag fri som en fågel igen, sa han. Det påminner om en dröm jag hade igår natt. Jag drömde jag om att jag besatt friheten av att kunna flyga likt våra varmblodiga ryggradsvänner med näbb. Det där med aerodynamik är fräsigt värre!  Här nedan försöker jag återge känslan som jag hade i drömmen. Graciösitet -och frihet i en liten mask. 

Svävande,

Bernt-Alfred