Som ett utnyttjat Plåster.

Denna mulna dag (med undantag av ett kort grå-uppehåll), så har jag kastat återblickar till förra veckan. En mindre lätt runda på stan med Pilsner-Pelle satte sig i mina knän och i min grubbelnerv.

I  Torsdags mötte jag upp P.P kl 14 framför Åhléns. Min stadsföljeslagare hade kommit ur startgroparna för länge sen och tog direkt täten på till trivsam rundtur bland fina flickor och deras ilsket blängande festmän.
Är det så farligt att titta lite? Bara för att man går in på restaurangen behöver det ju inte betyda att man ska kyssa kocken?  Varken jag eller framförallt Pilsner-Pelle kunde i det tillståndet ses som potentiella inkräktare eller utmanande silverryggar, pga ett friskt tempo av kolsyreintag!
.... Trodde jag, tills Pelle försvann i en svarttaxi tillsammans med en äldre kvinna som egentligen var helt utanför hans division (div 6 1/2) . Hans kluckande skratt från bilen, träffade folk likt tryckvågor.

Det var nog första gången jag saknade min vän efter en runda på stan. Som ett utnyttjat plåster drev jag omkring med vinden tills jag äntligen landade hemma i min egen säng (efter många om och men).

 Jag har inte fått tag på Pelle ÄN, men när jag får det då ska jag pressa honom på lite smaskiga detaljer. Jag är verkligen nyfiken på vad svarttaxin kostade.

Tänk på att regn och rusk är tankeväder. Ta vara på det!

Förundransfullt,

Bernt-Alfred



Posers

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0