Ibland när jag skall imponera på en vacker varelse, kan jag svänga lite med höften. Har jag tur, då är det bara höftkulan som knakar lite. Idag när jag kom visslandes längst med gatan, fick jag se en makalöst ljuvlig kvinna och ett och två, så svängde jag till ordentligt och dra på trissor, mina glasögon flög av huvudet och ned i backen. Höftsvängen som annars är mitt paradnummer, gjorde mig blind som en fladdermus. Jag hörde kvinnan fnissa, medans hon försvann bort i min dimma. Först blev jag både ledsen och besviken, sen tändes ett positivt ljus i mig. Det kommer många en-gång-i-livet-tillfällen, så vad gör det om man missar ett?

Med lite tur i oturen lyckades jag även att hitta mina glasögon samtidigt som jag trampade på dem...